now I don’t know where I am, I don’t know where I’ve been, but I know where I want to go.

Det är sju månader snart.
Sju jävla månader.
Sen, du sa att du inte ville vara med mig längre.
Jag gav det dyrbaraste jag hade, rakt ut.
Till honom.
Han tog det.
För jag trodde han skulle ta hand om det.
För jag litade på honom.
Han tog det och kastade det i marken.
Det gick i tusen bitar.
Mitt hjärta.
Jag tänker på det ofta.
Och ibland tappar jag fotfästet, stänger in mig.
Gråter. Ingen ser.
Jag vill inte att någon ska se.
Jag vill inte att någon ska märka.
Det.
För jag vill inte vara hon.
Hon som aldrig börjar om och börjar andas på riktigt igen.
Men.
Det händer inte så ofta längre, som för sju månader när du sa.
Det.
Nu tänker jag mest på det som ett fint litet bokmärke.
Så man inte glömmer vart man är.
Jag vill inte glömma det vi hade.
Men nu får det ligga där.
För jag ska bli stark igen.

Kommentarer
Postat av: issa

bra emmie, han är inte värd alla tårar och det vet du.

<3

2010-07-04 @ 20:40:19
URL: http://openupmyeagereyes.blogg.se/
Postat av: camilla

<3<3<3

2010-07-05 @ 18:14:14
Postat av: sandra

fint!

2010-07-05 @ 18:57:47

Skriv din kommentar till inlägget här:

Namn:
Kom ihåg?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback