sömnlösa söndagsnätter.

Jag är bara sjutton och så himla rädd för att bli lämnad kvar. Kvar i denna stad som drar ner mig på bottnen. Jag är bara hon som aldrig vågade fly. Fly från nuet. Det är som att sitta fastspänd i en berg och dalbana och när det där bältet sitter lite väl hårt runt magen, så det skaver. Det skaver. Inombords. Och jag tror liksom aldrig att jag ska bli av med det.
Jag kommer alltid ha ett sår kvar.

Kommentarer

Skriv din kommentar till inlägget här:

Namn:
Kom ihåg?

Mail:

Blogg:

Kommentar:

Trackback