skisser för sommaren.

Hur känner du nu?
Känner du någonting?
Hur känner du nu?
Jag väntade mig ingenting

Och hundratusen ögon stirrar på oss, ingen ser
Och hundratusen röster skriker efter något mer

Snälla säg det igen,
och säg det igen
Snälla säg det igen, snälla säg det igen

Hur tänker du nu?
Jag väntar mig en värld
Hur tänker du nu?
Hallå, är det nån där?

Miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål
som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på

Du vet ingenting om mig
Jag vet ingenting om dig
Du vet ingenting om mig
Jag vet ingenting om dig

kent - skisser för sommaren

11.04

Han sa att jag var den finaste han någonsin sett.

jag behöver dig mer än vad jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

sömnlösa söndagsnätter.

Jag är bara sjutton och så himla rädd för att bli lämnad kvar. Kvar i denna stad som drar ner mig på bottnen. Jag är bara hon som aldrig vågade fly. Fly från nuet. Det är som att sitta fastspänd i en berg och dalbana och när det där bältet sitter lite väl hårt runt magen, så det skaver. Det skaver. Inombords. Och jag tror liksom aldrig att jag ska bli av med det.
Jag kommer alltid ha ett sår kvar.

godnatt.

Klockan är för mycket för att sitta här och skriva om dig. Men jag kan liksom inte sluta. Jag kunde aldrig tro att du nästan kunde fylla min bok på femtusen sidor. Om bara dina handleder.

bruises.

Han är tom. Hon är tom. Men vad vet han om henne och vad vet hon om honom?
Nyare inlägg