our days in the sun.
Igår var vi hos Matilda och firade henne på hennes sjuttonde födelsedag, hon hade tjusig tröja från London på sig.
Martina var där. Fin tös.
Hon fick paket med kanske världens finaste omslags papper.
Och kanske världens finaste Matilda.
Sen fotade vi och sjöng i trädgården.
Jag hade på mig mitt nya fina armband och min egen sydda nya klänning. Som jag sytt, nästan alldeles själv. (Tack Fien för hjälpen.)
Vi dansade och snurrade tills vi inte kunde stå på benen.
Jag tycker om dom!
Sen åt vi tårta som vi hade bakat. Grattis Matilda på din dag! Och Emelia!!!!!!!!! PUSS
i guess that it's typical to cling to memories you'll never get back again, and to sort through old photographs of a summer long ago or a friend that you used to know.
Igår var jag och fikade vid nissan med fina klasskamrater som jag inte träffat på länge. Det såg ut lite såhär,
Sandra med en hallon smoothie, den var god heh
Hon hade gjort såhär fint i sin kalender. ÅH snart smäller det, ska bli så himla kul!
Både jag och Sandra drack smoothie,
andra åt sånt här.
Camilla.
Anna.
Det blev en fin eftermiddag!
för jag vill va din en på miljonen, va en trofé som sitter bredvid dig på tronen, jag vill va en brosch mitt på kavajen Du säger va försiktig älskling vi är på riktigt.
Igår såg jag Gaby and the Guns på Rotundan, det var fint. Sen åkte jag och Lotta ut på äventyr.
Glömde min kamera hemma så Linnea fick stå för dom den kvällen. Viola!
yeah my love for you is so much deeper than these pockets.
can you feel the pulse my heavy heart race?
black parade.
Idag mötte jag en pojke när jag var ute och cyklade. Han var svartklädd från topp till tå och han hade svarta slitna Cheap Monday jeans på benen och en svart stor hoodtröja med luvan uppe på huvudet som täckte halva hans ansikte. Hans hår var lika svart som natten.
Han var hårt målad runt ögonen med svart kajal penna.
Han var ganska vacker.
I handen hade han ett hund koppel som var kopplad till en svart/grå hund som var en likadan hund som jag har springandes här hemma. En liten hund med skägg.
Jag började tänka tillbaka på 2007. Hur jag såg ut då.
Jag hade svarta slitna Cheap Monday jeans, svart hoodtröja och kolsvart hår. Och lager av kajal under ögonen.
Jag var inte lika vacker som han var.
Men jag tänkte på om jag fortfarande hade sett ut som honom idag. Och jag hade gått där på röda bron med ett koppel i handen som var kopplad till min svart/gråa hund. Så tror jag.
Att vi hade kunnat stå där på bron och pratat om hur bra welcome to the black parade med My Chemical Romance var medans våra hundar hade nosat på varann.
Och jag tror.
Att det mötet hade blivit himla fint.
Men, jag är inte flickan med det kolsvata håret längre
och jag lyssnar ju inte på My Chemical Romance...
now I don’t know where I am, I don’t know where I’ve been, but I know where I want to go.
Det är sju månader snart.
Sju jävla månader.
Sen, du sa att du inte ville vara med mig längre.
Jag gav det dyrbaraste jag hade, rakt ut.
Till honom.
Han tog det.
För jag trodde han skulle ta hand om det.
För jag litade på honom.
Han tog det och kastade det i marken.
Det gick i tusen bitar.
Mitt hjärta.
Jag tänker på det ofta.
Och ibland tappar jag fotfästet, stänger in mig.
Gråter. Ingen ser.
Jag vill inte att någon ska se.
Jag vill inte att någon ska märka.
Det.
För jag vill inte vara hon.
Hon som aldrig börjar om och börjar andas på riktigt igen.
Men.
Det händer inte så ofta längre, som för sju månader när du sa.
Det.
Nu tänker jag mest på det som ett fint litet bokmärke.
Så man inte glömmer vart man är.
Jag vill inte glömma det vi hade.
Men nu får det ligga där.
För jag ska bli stark igen.
