Jag somnar alldeles för sent på kvällarna. Jag brukar ligga i min säng och stirra i taket. Allt är så tyst, och ibland hör jag inte ens mina egna andetag. Jag vet jag lever, även fast det inte känns så ibland. Jag brukar erkänna att jag mår bra. Men när jag gör det, så brukar alltid hjärtat brista och skava.

Känslan av att slockna.